onsdagen den 20:e april 2011

Titelproblematik

Under våren har jag låtit mig headhuntas till den bästa ledarskapsbyrån i Sverige – Gaia Leadership. Det är ett underbart ställe att arbeta på, på alla sätt och vis, men det har inneburit att jag har problem med att säga vad jag gör när folk frågar.

”Jag är PR-konsult, retoriker och ledarskapsutvecklare. Säg att du känner hur det hör ihop?!” har jag sagt när frågan kommit.

”Självklart!” svarar alla: ”Man kan inte vara en ledare om man inte kommunicera”.

Naturligtvis är jag väldigt tacksam för återkopplingarna, och jag håller med om det senare. För att hårddra det:
Du är ingen ledare om du inte kan kommunicera, och du kan inte kommunicera om du inte är en ledare.

Men det svarar ändå inte på vad det är jag gör. Det känns som om det är en alltför bred beskrivning, även om den är sann. Och människor i gemen har svårt för saker och ting som inte kan placeras i ett fack.

Tänk om jag skulle svara ”Jag är talskrivare”. Vad skulle folk tänka då? Det stämmer nämligen. Helt. Men jag tror att den beskrivningen är alltför smal för att andra ska uppfatta bredden i min yrkesutövning.

För att kunna skriva ett tal behövs först och främst massor av research. Parametrarna syfte, budskap, målgrupp, avsändare och sammanhang måste vara kristallklart. Jag vill gärna vara en fluga på väggen när min avsändare agerar i professionella situationer.

Vid ett tillfälle sa en kund till mig:
- Du är så läskig!
- Hur menar du nu?
- Du står där i hörnet och skriver konstant i ditt block.
- Ja?
- Du bedömer mig!
- Nej, jag varken bedömer eller värderar, jag analyserar. Jag tittar på hur du pratar, vilka ord och uttryck du använder, vilken stilnivå, tonalitet, hur snabbt du pratar, hur du använder pauser, kroppen etc.
- Jaha - så du dömer inte?
- Inte alls.

Sedan behöver jag tala direkt med personen i fråga. Så att vi tillsammans sätter innehållet. Och så att jag förstår vem den här människan är och vart hon kommer ifrån. Nu tar coachingen vid. Det gäller att förbereda kunden på att leverera utifrån hennes förutsättningar. Och se till att hon vågar gå utanför sina bekvämlighetsramar. Jag vill alltid att mina kunder ska utvecklas, annars känner jag inte att jag gjort mitt jobb. Slutligen skriver jag ett underlag där jag tar fram argumenten, strukturerar innehållet, formulerar texten så att den läggs fram på rätt sätt, för rätt avsändare, till rätt målgrupp.

Min bedömning är att 80-85% av tiden jag lägger ned på ett tal handlar om research och coaching. Dvs, exakt samma sak som jag gör i PR-projekt, men då med annat fokus. Och detta gör jag numera på ett ställe som utvecklar ledare. Du förstår. Jag måste komma på en ny titel. Förslag tas tacksamt emot.

2 kommentarer:

  1. Hej Camilla. Ditt arbete låter intressant och eftersträvansvärt. Min omedelbara koppling då jag läser din beskrivning av ditt uppdrag är att du faktiskt undervisar i retorik, inte på gymnasiet, eller på högskola/universitet, utan för dem som aktivt efterfrågar dina tjänster - företagsfolk/chefer. Du är lärare. Drar du själv denna parallell till läraryrket? Har du en bakgrund som gymnasielärare, eller gick du direkt in på forskning i pedagogik? Förslag på namn på ditt jobb... hmm, svårt. Återkommer du jag kommer på något bra. Hälsar Andreas Sanneving

    SvaraRadera
  2. Hej Andreas! Jag är väldigt tacksam över mina uppdrag som är så intressanta, lustfyllda och varierande.
    Och ja, min bakgrund som lärare är en stor fördel. Min lärarexamen var inom matematik, fysik, biologi, kemi och teknik. Jag undervisade på en 7-9 skola innan jag bedrev mastersstudier i pedagogik i England. Har således inte forskat, däremot arbetat som gästlektor på Lärarhögskolan i Stockholm.
    Visst stämmer det att jag håller utbildningar inom retorik och kommunikation, men mina huvudsakliga uppdrag denna vår handlar om att agera coachande talskrivare, PR-arbete och skriva klart min bok som kommer ut på Liber i höst.
    Om du känner till någon gymnasieklass som skulle vilja ha lite drillning av undertecknad är det bara att höra av sig. Jag gör sådant. Pro bono.
    Skriver Camilla

    SvaraRadera